Den stora nyheten idag är väl att jag för första gången har kört ett motorfordon på allmänna vägar i Australien idag, den dan trodde jag aldrig skulle komma… Jag är ju inte nån stark anhängare av vänstertrafik. Men bäst att fortsätta där jag slutade förra gången så kommer jag till det lite längre ned.
Gojor i Mackay
Söndag 22/2
Det var en minst sagt lång natt igår. Bussen som skulle ta mig söderut till Agnes Water hade avgångstid 02:05 från Mackay, så det var lite kämpande att hålla sig vaken tills dess. Sen som vanligt så var det ju helt omöjligt för mig att sova på bussen så det blev inte en blund på hela natten. Kan ju säga att jag var lite lätt mosig när vi närmade oss avfarten till Agnes Water vid 9-tiden.
Blev avsläppt ute vid stora vägen, och en mindre buss väntade där för att ta oss som skulle hit den sista vägen. Tidigare i veckan hade jag försökt boka rum på Southern Cross Backpackers. De hade slut på dubbelrum, så jag fick söka reda på nåt annat istället och hittade då Sandcastles som stället heter som jag bor på nu. Det var nog lite tur i oturen att det var fullt på Southern Cross, då det var det första stället som vi släppte av folk på på vägen in till byn. Stället i sig såg jättefint ut men det låg verkligen mitt ute i skogen och säkert 2 km från närmsta granne eller nån annan service. Det är ju lite jobbigt läge om man inte har nåt fordon att transportera sig med.
Vi fortsatte sen mot Agnes Waters och jag blev avsläppt här runt kl 10.
-Tyvärr så kommer ditt rum inte att vara färdigt förrän kl 14 var svaret jag fick när jag försökte checka in direkt.
Det var ju vad som var utlovat så jag tänkte att jag tar en promenad på byn och lär mig hitta tills de är klara. Nu var det här inte nåt stort ställe så vid 11-tiden så hade jag promenerat runt hela byn, inspekterat stranden och var tillbaka vid hotellet igen. Eftersom jag snarare var resklädd än klädd för att vara ute i solen i stekhettan så tänkte jag att jag sätter mig i den luftkontitionerade receptionen och läser en bok tills dess att de är färdiga med mitt rum. Jag har äntligen kommit igång med Stieg Larssons “Milleniumtriologi” och den verkar ju rätt bra så det skulle ju inte vara nåt problem att slå ihjäl ett par timmar med den.
Efter ett tag så förstod jag att killen som satt i receptionen, nog var han som ägde hela stället. Han höll på att visa runt ett par gubbar, som nog antingen skulle investera pengar i hotellet eller så var det några potentiella storkunder typ researrangörer. Så han körde hela försäljarköret med dem i alla fall. När de tackade för sig och gick så kom han över till
mig och vi satt och pratade ett tag. Sen så sa han att han skulle gå iväg och se hur det gick med mitt rum.
Han kom snart tillbaka och sa att tyvärr så var det fortfarande minst en timme innan de skulle vara klara. Han började då att knappa på datorn och bläddra bland alla nycklar han hade liggande. Efter ett tag så hittade han ett rum som verkade vara klart men han hittade inte nyckeln till det. Han ringde upp gästen som varit inbokad där igår och frågade var han lämnat nyckeln, men denne nekde helt till att alls ha bott på hotellet. Så då sprang han iväg och kollade rummet i fråga, och konstigt nog så var det någon som bott i det igår och det var heller inte städat ännu.
Jag fortsatte lungt att läsa mig bok, när han efter ett tag kom fram och sa att han skulle ge mig ett annat bättre rum som verkade vara klart, så att jag skulle slippa sitta och vänta. Så han ledde iväg mig en trappa upp till rum nummer 30.
Min reaktion när han öppnade dörren till det rummet var “wow” 
-Would you be happy with this room, frågade han?
När man kom in genom dörren så kom man först in i ett vardagsrum/kök på kanske 70 m2 och fem meter i takhöjd överallt, framsidan vette ut mot en balkong säkert 10 meter lång. Innanför vardagsrummet så fanns det två sovrum som vardera hade ett tillhörade badrum med badkar och hela rubbet. Det andra av sovrumen hade dessutom ytterligare en egen balkong.
Vid närmare granskning så visade det sig att de inte hade hunnit städa det här rummet heller, men jag försäkrade honom att jag nog skulle trivas rätt bra i det här rummet, så att han inte skulle få för sig nån galen ide att flytta mig igen. Så jag dumpade väskorna i rummet och bytte om till badkläder och la mig vid poolen tills dess att de hade hunnit städa klart. Solen var verkligen stark idag, och nu känner jag att jag nog lyckats att bränna mig lite igen trots faktor 30+.
Idag så hade jag bokat in mig på en choppertur i omgivningarna runt Agnes Water och Town of 1770. Namnet “town of 1770″ kommer av att det var här som kapten Cook första gången landsteg i Queensland, ni får själva gissa vilket år
Jag blev upplockad på hotellet och efter att vi hade hämtat ytterligare ett gäng “riktiga” backpackers så körde vi iväg några km utanför stan. Där stod det säkert 50 motorcyklar uppradade och väntade på oss. Motorcyklar och motorcyklar förresten, egentligen så var det nog ett gäng vältrimmade mopeder, men jag lyckades faktiskt få upp min i den anseliga farten av 90 km/h vid några tillfällen, och det är faktiskt lite skrämmande fort med tanke på att alla kör på helt fel sida av vägen
Totalt så var vi 29 entusiaster som gav sig iväg på turen, och otroligt nog så var vi lika många som kom tillbaka också. Det var ett väldigt bra sätt att ta sig runt och se lite av landskapet. Bland annat så stannade vi på en äng där känguruer gick och betade. Med lite instruktioner i hur man skulle närma sig dem så lyckades vi faktiskt komma riktigt nära dem också.
De kan inte var så jättesmarta för knepet man skulle använda var inte svårare än så här.
Alla går i samlad trupp väldigt sakta mot känguruerna. Efter ett tag så blir de lite oroade av att man kommer närmare. Det ser man av att fler och fler av dem tittar rakt mot dig.
När alla tittar åt ditt håll då är det dags att stanna. Efter att man stått stilla en liten stund då accepterar kängururna att det inte var nån fara och börjar beta igen. Då upprepar man proceduren och så fortsätter det om och om igen, så trots att vi var en så stor grupp så lyckades vi komma kanske 10m från dem innan de skuttade iväg.
Turen avslutades med att vi fikade och såg solen gå ned från klipporna i 1770. Det kom även ett stim delfiner simmande förbi medan vi satt där och njöt. Agnes Waters är verkligen ett ställe i min smak!
Chopperoos
 Bandidos 1770