En timme söder om Brisbane så ligger Gold Coast. Det är en ca 40 km lång sträcka längs stranden som består av ett antal större och mindre turistorter. Den mest kända och den jag valde att stanna i är Surfers Paradise.
Strandpromenaden i Surfers Paradise
Det ska tydligen finnas 19.000 bofasta här i Surfers, men jag kan nog nästan säga att jag kan se så många hotellrum från min balkong, så jag antar att siffran är mångdubbelt högre om man skulle räkna i alla tillfälliga besökare. Det var faktiskt lite av en chock när bussen igår gled in i stan och man för första gången ser det hela i verkligeheten. Visst hade jag läst lite om att det var gott om skyskrapor här osv, men ändå så var verkligheten ännu ner bisarr. Det närmaste jag kommer att tänka på är Las Vegas, och då får man ju tänka på att det inte finns några casinopengar att plöja ned här.
Utsikten från min balkong
De brukar ju inte bygga på höjden i det här landet, men då måste Surfers Paradise vara undantaget som bekräftar regeln. Jag bor på femte våningen av ett sjuvångningshotell, och det känns verkligen som en lilleputt i sammanhanget. Hotellgrannarna är alla bjässar på 40 våningar eller kanske några har ännu fler. Det högsta huset här är Q1 som bilderna uppifrån är tagna ifrån, det var 77 våningar upp till utkikspunkten.
Q1, australiens högsta byggnad 322 m
Utsikt norrut
Utsikt söderut
Igår så hörde jag på nyheterna att det var sommarens sista dag igår här i Australien. Det måste vara nån väldigt teoretisk gräns som de refererade till när de i nästa andetag redovisade dagens väderprognos för Gold Coast +36 och soligt 
En positiv effekt av att komma längre söderut är att luftfuktigheten har sjunkit en hel del, så hettan känns inte alls av lika mycket som den gjorde längre norrut. Nu är det ju inte helt enkelt att hålla sig torr under armarna oavsett luftfuktighet i 36 grader, men med ett uppfriskande dopp emellanåt så är det förvånansvärt skönt.
Efter frukost så gjorde jag ett besök på Main Beach. Den stranden måste nog vara en av de bättre jag någonsin badat på. Sanden var otroligt mjuk, den var så finkorning så att man får samma känsla som när man tar på potatismjöl och det roliga var att den gjorde ljud ifrån sig när man gick i den. Inte riktigt det knarrandet som när man går i torr snö, utan mer ett tjutande nästan som när de kör bil i amerikanska filmer. Det där lät ju inte helt vettigt, men det är svårt att förklara.
Main Beach, Surfers Paradise
Oerhört salt vatten och brytande vågor som hela tiden slår in mot stranden. En konstig sak var att normalt när man är på en strand där det kommer vågor in mot stranden så brukar det ju bli ett baksug som vill dra ut en mellan vågorna. Här märkte jag inget av det utan det verkade bara komma en jämn ström av vågor innåt stranden hela tiden. Antagligen så är det så att de placerat ut flaggorna mellan vilka man får bada på såna ställen där baksuget är så litet som möjligt.
Om jag räknat rätt så har jag nu passerat 2000 km i buss 
Såg precis från balkongen att mina kompisar fladdermössen från Carirns har följt mig söderut, och flög utanför min balkong ikväll.
Skyskraporna skuggar stranden på eftermiddagen.