Downunder 2009

Har hittat att McD är snälla och bjuder på gratis wi-fi, så jag passar på att lagga upp några bilder.

A380 på ett regnigt Heathrow.

Trappan upp till överklassen

Ekonomiklass

Konstigt nog så kom jag in i andra andningen på nåt sätt vid den fortsatta resan, så de två återstående flygningarna blev inte alla jobbigare än den första sittningen, utan det flöt på bra.

I Singapore så var de ganska så roliga, där har de verkligen drivit säkerhetsteatern till det absurdas gräns.

Alla tvingades kliva av planet där, alltså även vi som skulle vidare med samma plan direkt. Australien kräver ju fortfarwande att de sprutar insektigift i planet innan det får lyfta mot Australien, så det är ju förståeligt att det inte är så hälsosamt att sitta kvar ombord då.

I alla fall så klev jag iland och kom naturligt ut alldeles bredvid den gate som jag skulle gå ombord via igen då de var klara med planet, så jag ställde mig där och väntade. Då kom det fram en kvinnlig polis som frågade om jag skulle med det planet.

-Ja, svarade jag.
-Go that way, everybody has to go trough security screening.

Så jag promenerade iväg mot anvisad säkerhetskontroll. Där ville de givetvis se datorn igen, men sen var det bara att passera. Väl igenom så blev jag anvisad att gå runt på utsidan av ett sånt avspärrningsband tillbaka till gaten där jag först stått och väntat. Efter en liten stund så kom säkerhetspersonalen också dit och öppnade denna säkerhetskontroll, och så blev det att köra hela grejen ytterligare en gång till innan vi blev insläppta i gaten.

Flygningen från Singapore var sen rätt så händelselös, jag lyckades till och med somna en liten stund. Anlände på tidtabell strax före kl 1 på natten hit till Brisbane. Flygplatsen var i stort sett öde och jag var bland de första av planet.
I immigrationen så fick jag en notering skriven på mitt landingcard “T-1″, vis av tidigare erfarenheter när de gör anteckningar på det så tänkte jag att fan nu blir man väl här hela natten… Kvinnan i karantänkontrollen gjorde också en stämpel på mitt kort (och inte på de som var före mig i kön alltså) så jag var ju helt på det klara att nu blir det stora kontrollen, men till min förvåning så pekade hon inte att jag skulle följa med de övriga som skulle kontrolleras utan jag blev skickad direkt till utgången och sen så var jag helt plötsligt ute i ankomsthallen…
För första gången vid ankomst till Australien så kändes det plötsligt tropiskt. Det var en väldigt varm och fuktigt klibbig värme som slog emot mig när jag kom ut. Tog en taxi genom ett totalt folktomt Brisbane till hotellet, och somnade sent om sider vid tretiden på natten.

å var premiärturen med A380 avklarad. Det var en verkligt cool upplevelse och i det stora bara positivt. Ekononimiklass var väl inte just nåt mycket bättre än på nåt annat plan, men på många andra sätt så märker man ju att det är ett nytt plan. Det mest slående tycker jag var att det är så mycket tystare än andra plan jag flugit med. Det hade också definitivt den längsta startsträckan. 50 sekunder gasasde de innan framhjulet lättade, så det vill till att man har en lång bana.

In-flight-entertainmentsystemet var ju också inte av denna världen. 150 nya filmer att välja på och dessutom oräkneligt med äldre filmer dessutom. Samma sak med TV-program och musik.

Det verkar inte helt fritt från barnsjukdomar När det var 1,5 timme kvar av flygningen så dog ljudet. Fyra ombootar senare så gav de upp och man fick nöja sig med ombordkamerorna den sista biten.

Det var ju lite kul (bara för nördar) att se vad de kör, man såg ju hela bootprocessen på skärmen. Det är ett Panasonicsystem som kör RedHat linux.

Så långt har allt gått bra, men det känns lite jobbigt just nu att jag har ytterligare två lika långa flygningar till innan jag får lägga mig i en riktig säng. Jag har ju så jämrans svårt att sova på planet.

Bording om 30 minuter på EK432 mot Singapore.